I EMDR-processen arbetar terapeuten med patienten för att identifiera ett specifikt problem som kommer att vara i fokus för behandlingen. Patienten beskriver den traumatiska händelsen, från vilken han får hjälp av terapeuten att välja ut de viktigaste och mest plågsamma aspekterna av händelsen. Medan patienten gör ögonrörelser (eller någon annan bilateral stimulering) kommer andra delar av det traumatiska minnet eller andra minnen att tänka på. Terapeuten avbryter ögonrörelser då och då för att säkerställa att patienten bearbetar korrekt.
Bilateral stimulering kan vara:
a) Visuellt: patienten flyttar sina ögon från ena sidan till den andra vägledd av terapeuten
b) Auditivt: patienten hör växlande ljud i båda öronen
c) Kinestetisk: terapeuten knackar försiktigt och växelvis på patientens händer eller axlar. Detta underlättar kopplingen mellan de två hjärnhemisfärerna, uppnår informationsbearbetning och minskar känslomässig belastning.
Terapeuten vägleder processen och fattar kliniska beslut om vilken riktning interventionen ska följa. Målet är att patienten ska bearbeta information om den traumatiska händelsen, vilket leder till en "adaptiv lösning". Med Francine Shapiros ord betyder detta:
a) en minskning av symtomen
b) en förändring i övertygelse
c) möjligheten att fungera bättre i vardagen.
Tillvägagångssättet som används i EMDR baseras på tre punkter:
1) tidiga erfarenheter
2) stressande upplevelser av nuet
3) tankar och önskade beteenden för framtiden
EMDR-behandling kan sträcka sig från 3 sessioner för ett enkelt trauma till mer än ett år för komplexa problem.